Scuba diving

Dags för ett inlägg från fröken Dabrosin också antar jag efter fyra inlägg på raken från V.

Jag mår också bra om ni undrar, vilket såklart ni gör. Vickan har ju som bekant hoppat ut genom ett plan och kört sitt race genom luften. Det lockade inte mig särskilt mycket, utan en sak som lockade mig var att utforska världen under vattenytan. Alltså genom att dyka.
Det var sjukt, sjuuuuuuuuuuukt coolt och underbart vackert. Att kunna komma nära korallrev och fina färgglada fiskar var fantastiskt. Det var nästan så att jag trodde att någon hade åkt ner till botten och målat lite, för så overkligt kändes det. Som rymden fast på jorden. En värld utanför denna. Synd bara att vi människor förstör det. Vår kapten Harry sa att om 50 år kommer det antagligen inte finnas något rev mer. :( Jag får helt enkelt dyka så mycket jag kan innan jag blir 70 och såklart vara lite mer miljövänlig.

Båten vi åkte på hette Wings III och för er som ska åka ut i the Whitsundays kan jag verkligen rekommendera den här båten. Riktigt värt och bra dykning. Det var ingen partybåt heller, det var mer chill och inriktat på vattenaktiviteterna.
Vi dök i alla fall i smågrupper om 4 personer och 30 min per gång, vilket var lagom och man kunde koncentrera sig mer och göra sakerna rätt också när man fick lite mer kontakt med dykinstruktören. Sen hjälpte det ju självklart att Dylan var lite sådär extra snygg och aussiecharmig. Hehe. Jag trodde att det skulle vara jätteläskigt eftersom jag är lite sådär smått claustrofobisk men det gick bra och jag klarade galant att gå ner på 10 meters djup. Stolt var jag att jag inte fick panik. :) Jag gjorde i alla fall tre dyk för 150 dollar och sen fick jag ett linne på köpet då med.

Att dyka är helt klart något utav det bästa jag har gjort och jag saknar redan att vara under vattnet och kolla på allt fint (och Dylan, hehehehehe). När vi kommer till Sydney kommer jag antagligen att ta dykcert om det inte är allt för dyrt.


I am looking my very best..

Vill bara säga grattis till Ida som fyller år idag också! Grattis Ida.
Och dagens roligaste var Anns konstiga röst på skype. Hahaha gud jag har inte skrattat så mycket på länge. Men Annie, vi älskar dig ändå. :)

Det var allt för mig, saknar er där hemma (och dom som inte är hemma också.. Amanda)
xoxoxo
/Nina


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0